Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar man ingen mer legendarisk än absint.
De flesta människor innehar antagligen en basal medvetenhet om att absint är, men de flesta av dem vet bara ett litet antal sanna information om sprit alternativt sprit och blott en bråkdel utav dem har haft tillfälle att inneha ett bägare utav denna mystiska dryck före sig på bordet.
På grund av detta önskar jag med det här lilla inlägget presentera för er läsare en del fakta om denna legendariska spritdryck och se tillbaka på dess lysande förflutna.
Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint främst gjordes.
Mycket berusande och smaksatt med anis, sägs absint har varit uppfinningen av Pierre Ordinaire, en doktor från Frankrike.
Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flertal år före Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod kända för att har tillverka en medicinsk tonic som bar en enorm likna med absint.
Ändå var det Ordinaire, ej Henriod systrar, som sålde formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som sedan etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.
Under de årtionden som följde började absint att förlora sin image som en läkemedelstonic samt blev mer bekant för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, drömmar och för att ge inspiration till konstnärer.
Alltså legenden om den gröna fen kom på plats.
Ett faktum är att hon inspirerade så stora konstnärer samt författare som Degas, Erfaren Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde samt Mary Shelley att alstra målningar samt litteratur som har blivit tidlös i världens konst samt böcker.
När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot sprit i allmänhet samt mot absinthe i synnerhet.
Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att förment bevisa att malörtens olja, en av de flera ingredienserna i absint, var riskabel och giftig, ehuru bara en liten mängd malört fanns i en absint butelj.
En annan händelse som skedde i början av nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.
En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall samt mördade hela sin familj.
Även om gubben hade en lång historia utav att vara gravt alkoholiserad samt missbrukare skylldes morden på hans absintintag.
År 1912 gjordes absint olalgligt i flera europeiska länder och USA.
Frankrike följde efter att år 1915.
Antagligen för att det var förbjuden frukt, innehar många av de falska rykten och historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än idag, fastän modern vetenskap har visat att malört inte är mer skadligt alternativt bildar dårskap än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja eller vaniljextrakt.
Nu, i början av 2000-talet, tas förbuden så sakteliga bort.
I de mesta europeiska länder är absint helt lagligt igen.
I AMERIKA (givetvis) finns det fortfarande grundnorm mot att alstra samt sälja den, ehuru annorlunda affärsverksamhet har hittat på möjligheter att gäcka dessa bann.
Att dricka absint är ej längre ett brott.
För en amerikan, innebära det att det är acceptabelt att dricka absint, så länge du inhandlar det från en rättslig, icke-amerikanska källa som man kan finna Online.